I slutet av 2015 så gick mina föräldrar bort och i testamentet så hade dem skrivit att deras landställe på Djurö skulle överlåtas till mig. Jag har spenderat mycket tid på Djurö, speciellt som liten. Som liten så var det ett symboliskt ställe dit vi brukade åka för att spendera hela somrarna. När landstället 2015 övergick till min ägo så visste jag först inte vad jag skulle göra av det. Just då, i sorgens tid, så kändes det inte alls motiverat att åka ut till Djurö. Jag hade heller ingen energi över till att sälja stället. Nu tre år senare så har jag bestämt mig för att verkligen ta tag i det. I och med nytt jobb så fick jag ny energi till att verkligen satsa på att göra landstället i Djurö riktigt fint. Landstället har i princip inte renoverats alls sen millenium skiftet. Mina föräldrar hävde alltid att dem inte ville göra om för mycket för att det är kom med så mycket minnen. Det är deras gamla minnen. Nu är det dags för mig att skapa mina egna.
Huset ska rivas
När jag väl bestämt mig för att faktiskt ta tag i stället så visste jag inte riktigt vad jag skulle börja med. Ett tag var jag inne på att behålla större delen av huset och endast renovera köket. Senare var jag inne på att endast behålla köket och renovera allt annat. Blandade tankar alltså. Nu har jag kommit fram till vad jag verkligen vill göra – hela huset ska rivas. Radikalt, jag vet, men det känns som rätt beslut. Ska jag verkligen få en chans att leva i huset enligt mina riktlinjer och såsom jag vill så behöver huset rivas. Jag har redan påbörjat processen att riva huset tillsammans med ett företag i Stockholm. Dem estimerar att rivningen kommer ta ungefär en vecka att utföra. Det som kommer att finnas kvar efter rivningen är enbart grunden, som efter rivningen kommer gå att använda för återuppbyggnaden efter att huset är rivet.